fjätervålen vinter 2008<3
Hello babies (:
Nu är man hemma efter treevlig resa ! Hm, vad mysigt det var! Orkar dock inte skriva om ALLT men lite grann får ni höra...
Jessicas och mitt snowboard-åkande blev mer lyckat än jag trodde. Första gången jag stod på snowboarden blev på kvällen samma dag vi kom upp. Då åkte jag på vägen nedanför huset med Jessica i händerna, haha! Just den dagen var det kvällsåkning så efter en stund kom vi på att vi ville åka till backen en stund. Haha, jag var väldigt kompetent och jag åkte med Jessica i händerna hela tiden men hon sa "BRA!" hela tiden. Haha, jag ramla inte i den pytteliften iallafall! Yaay!
De kommande dagarna åkte vi båda två och det gick väl okej (: , vi gav inte upp iallafall, som vi hade trott (och fått höra av andra...)! Så vi tyckte det var kul och det gick framåt. Det var väl först sista åk-dagen som jag fick ett litet bakslag. Vi åkte upp till toppen och åkte Fjällugglan - den långa sträckan som är relativt platt hela tiden. Det var kallt och blåste, man fick håret i ögonen och mössan (som jag bara hade den dagen) höll på att åka ner i ögonen och värst av allt : man såg knappt någonting! Backen var bara ett vitt moln och man såg inte om den var brant eller flack, snödriva eller isigt. Sedan så var det svårt att åka eftersom att jag höll på att ramla av blåsten. PLUS att det kom människor bakom! Haha, sånt gjorde mig så ARG att jag hade lust att fälla alla människor som kom åkande och jag satte mig ner på backen och var sur. Jessica lär inte ha blivit så glad på mig (so it seemed) och hon satt och hade värsta utläggningen om hur bra jag hade blivit/peptalk. Men till slut så tog jag och började om och snart var humöret uppe igen (dock inte när det kom en gubbe vars barnbarn vi hade HJÄLPT dagen innan och sa "Ska ni sitta mitt i backen? Inte det bästa stället att vila på!" när vi hade satt oss och mosat in oss mot mitten för att det hade kommit folk jättefort när vi ramla. Gubbjävel).
Det var tråkigt att åka hem (tyckte synd om pappa som blev sjuk under tredje dagen vi var där och missade sin Vasaloppsträning. Han är fortfarande sjuk så han ska inte åka, stackarn ): ) men under resan sov jag nästan hela tiden. Sen så när vi kom hem så var det två (Ellie och Ebba) glada vovvar som kom och man blev helt glad av att se dem. Och jätteglad att se mormor också, såklart!
Nu sitter jag på pappas rum och har precis fått ännufler cortisonsprutor i mina fötter. Jag HOPPAS verkligen att det blir bra nu! Annars blir jag ledsen.. Sprutorna gör så JÄÄKLA ont också, åh stackars mig. Menmen, nu har jag fått dom iallafall, och nu ska jag snart träffa Hanna på stan, åh vad trevligt, har inte sett henne på länge ): Så aja, hadetfint, pusshej♥ skriver kanske senare (:
ps. Gå in på bilddagboken om du vill se bilder ; http://amandagnnarsson.bilddagboken.se/ ds.
Nu är man hemma efter treevlig resa ! Hm, vad mysigt det var! Orkar dock inte skriva om ALLT men lite grann får ni höra...
Jessicas och mitt snowboard-åkande blev mer lyckat än jag trodde. Första gången jag stod på snowboarden blev på kvällen samma dag vi kom upp. Då åkte jag på vägen nedanför huset med Jessica i händerna, haha! Just den dagen var det kvällsåkning så efter en stund kom vi på att vi ville åka till backen en stund. Haha, jag var väldigt kompetent och jag åkte med Jessica i händerna hela tiden men hon sa "BRA!" hela tiden. Haha, jag ramla inte i den pytteliften iallafall! Yaay!
De kommande dagarna åkte vi båda två och det gick väl okej (: , vi gav inte upp iallafall, som vi hade trott (och fått höra av andra...)! Så vi tyckte det var kul och det gick framåt. Det var väl först sista åk-dagen som jag fick ett litet bakslag. Vi åkte upp till toppen och åkte Fjällugglan - den långa sträckan som är relativt platt hela tiden. Det var kallt och blåste, man fick håret i ögonen och mössan (som jag bara hade den dagen) höll på att åka ner i ögonen och värst av allt : man såg knappt någonting! Backen var bara ett vitt moln och man såg inte om den var brant eller flack, snödriva eller isigt. Sedan så var det svårt att åka eftersom att jag höll på att ramla av blåsten. PLUS att det kom människor bakom! Haha, sånt gjorde mig så ARG att jag hade lust att fälla alla människor som kom åkande och jag satte mig ner på backen och var sur. Jessica lär inte ha blivit så glad på mig (so it seemed) och hon satt och hade värsta utläggningen om hur bra jag hade blivit/peptalk. Men till slut så tog jag och började om och snart var humöret uppe igen (dock inte när det kom en gubbe vars barnbarn vi hade HJÄLPT dagen innan och sa "Ska ni sitta mitt i backen? Inte det bästa stället att vila på!" när vi hade satt oss och mosat in oss mot mitten för att det hade kommit folk jättefort när vi ramla. Gubbjävel).
Det var tråkigt att åka hem (tyckte synd om pappa som blev sjuk under tredje dagen vi var där och missade sin Vasaloppsträning. Han är fortfarande sjuk så han ska inte åka, stackarn ): ) men under resan sov jag nästan hela tiden. Sen så när vi kom hem så var det två (Ellie och Ebba) glada vovvar som kom och man blev helt glad av att se dem. Och jätteglad att se mormor också, såklart!
Nu sitter jag på pappas rum och har precis fått ännufler cortisonsprutor i mina fötter. Jag HOPPAS verkligen att det blir bra nu! Annars blir jag ledsen.. Sprutorna gör så JÄÄKLA ont också, åh stackars mig. Menmen, nu har jag fått dom iallafall, och nu ska jag snart träffa Hanna på stan, åh vad trevligt, har inte sett henne på länge ): Så aja, hadetfint, pusshej♥ skriver kanske senare (:
ps. Gå in på bilddagboken om du vill se bilder ; http://amandagnnarsson.bilddagboken.se/ ds.
Kommentarer
Trackback
